Emanuelskolan

Hinderbanan är en återkommande aktivitet och när vi planerar aktiviteten så börjar vi med att bestämma till exempel vad vi ska köpa och hur mycket pengar vi ska lägga på hinder. Alla får först säga vad de själva tycker och därefter röstar vi på de olika förslagen. Vi ritar förslag på hur vi vill att hinderbanan ska se ut och vi ritar också förslag på hur en målad hinderbana på skolgården kan se ut. När vi väljer nya saker att göra eller köpa väljer vi det som mer än hälften tycker.

Hur stärker aktiviteten gemenskapen?

När man planerar eller sätter ihop hinderbanan måste alla samarbeta och alla får tycka till. Under aktiviteten så är de unga noga med att om ett hinder välter måste man resa upp det och här tar alla ett gemensamt ansvar. Sen har vi walkie talkies som gör att vi kan anropa alla om vi ska göra något stopp, till exempel om någon är ledsen eller hindret trillar. Här är alla elever i olika årskurser tillsammans, samarbetar och tar gemensamt ansvar så de lär känna varandra över årskurserna och det skapar både gemenskap och trygghet.

Vi har också gått runt och frågat i klasserna vem mer som vill hjälpa till med hinderbanan eller hålla i lekar och det är många som vill hjälpa till. Därför ska vi planera för hur fler kan få hjälpa till och vi ska även börja anordna fler lekar än hinderbanan.

Hur har barn och unga blivit medvetna om att aktiviteten stärker deras fysiska, psykiska och sociala välbefinnande?

Jag som hälsorådscoach ställer olika frågor om aktiviteterna de föreslår och väljer att göra. Till exempel frågar jag de unga om hur aktiviteterna gör att de mår bättre. Vi pratar om att hälsorådet ska göra saker som de mår bra av både i kropp, tankar och känslor. Jag berömmer också eleverna för de positiva saker de gör som bidrar till en lyckad aktivitet och att deltagarna blir trygga, mår bra och får hjälp på ett bra sätt.